Det har hänt lite med bostaden där uppe, den är väl i princip klar och min Mancave är invigd med fuzzade gitarrer, Jack Daniels, GT och skrålsång.

Mancave 

Min Jimi Hendrix utställning blir nu september, om allt går som vi bestämt. Studio Animar i Gamla Stan, då blir det som jag ville, på 50-års jubileum av Isle of Wight, när jag såg Hendrix där och så en dag senare på Grönan, första september. Där på Gröna Lund tog Stefan min kompis dessa foton. Hendrix dog sedan den 17 september, typ då slutar utställningen. Det tog nästan tio år att planera och genomföra detta projekt. Från dagen när min kompis Stefan berättade om fotona, han var tretton när han tog fotona på Grönan. Hans farsa ställde upp och körde honom ner till Stockholm från Gävle. En sprillans ny kamera inköpt för det högtidliga tillfället.

Jimi Hendrix 110x100 cm silk screen print på duk 

Lite återkoppling till mina tidiga arbeten i pop-ikon stilen, jag har gjort tidiga Hendrix på slutet av 70-talet, Bob Marley, Zappa, Captain Beefheart, Marc Bolan och en massa ikoniska indiankrigare. Så helt tokigt är det inte om man ser det ur det perspektivet.

Game over, corten 2010 

Nu i mitten av juli började en skulpturutställning på Stenö igen, uppe på kullen kommer vi att ha grejer igen, soffan, bokstäver, schackpjäser och lite annat. Rolig grej tillsammans med Göran Strandow. Ska bli mycket intressant. Rolf Eriksson jobbar och fixar möjligheter, det är fantastiskt roligt. Det var han som tipsade om mitt ställe, det var han som jobbade för Boet och att det kommer att bli till.

Kärleksbänk, järn och tempera 2015 

Hräsvelg, järn och bladguld 2019 

Lines, järn och tempera 2018  

Material är nu inköpt och jag är igång. Boet är ett fågelbo som blir ca 3 m i diameter och ca 1m högt tillverkat av armeringsjärn. Symboliken handlar om att vara rotat och trygg, att veta var man kommer ifrån och faktiskt, världen ligger öppen. Och skarvarna här i Söderhamns skärgård är ett problem, visst och sant men de är inte ensamma om att vara ett problem i naturen. Människan gör också avtryck, och i konsten att skita ner så har vi fortfarande mycket att lära ut… och efter de lämnat så växer det så knakar på de ställena.

The Nest, första varvet med armeringsjärn.   

Så finns en fantastisk plats för att titta på fåglar ute vid Stenö havsbad, där samlas flyttfåglar för att rasta på sina resor norr och söderut. Jag är uppvuxen här i Söderhamnsfjärden med skrikande och skrattande måsar och trutar. Och jag har en duvhöksunge på mitt samvete. En sorglig historia som jag sedermera fick frisedel för när jag skulle mönstra till det militära över tio år senare.

Första skissen till boet som jag gjorde 2017. Allt ändrar sig ju efter arbetets gång så klart, men i det stora hela så följer jag skissen.  

Boet har mycket att berätta, alla kan relatera till sin egen uppväxt och vad som var bra och vad som var kanske mindre bra. Ja alla behöver någonstans att bo, även nomader slår ner sina pålar en stund. Det är det som boet handlar om.

Så har det blivit klart med Finspångs konstförening. Det blir vernissage den 13 mars nästa år. Riktigt spännande projekt. Att få ett mejl där man frågar om jag är intresserad av komma ställa ut på deras konsthall är ju speciellt, det liksom förgyller tillvaron på något sätt. Man har hittat mig, man har kommit fram till att fråga mig och jag svarar naturligtvis direkt med vändande post att jag vill.

Jobbar med lite skisser som ska bli grunden för mitt kommande måleri . 

Jag kommer med lite förslag på tider och när det absolut inte går så får jag ett svar när kvarnarna malt färdigt. Nu blev 13 mars 2021, jättejättekul!

Jag och Job skulle varit nere i Venray nu höst och haft vår utställning på museet där men det blev ändrat i coronatiderna till nästa år, förhoppningsvis hösten då allt har lagt sig. Det ser jag också fram emot, verkligen. Jag har tur, jag är lyckligt lottad när roliga projekt ramlar över mig nu en tid.

Jag älskade verkligen Norrhagen, mitt förra ställe utanför Uppsala. Jag levde min dröm där och det var verkligen helt underbart. Mitt i skogen, stort hus, stora ateljéer, fritt och ganska hanterbart under lång tid. Men huset och tomten behövde mer kärlek och engagemang än jag kunde leverera. Mycket tid och pengar behövdes för att upprätthålla och underhålla stället. Så jag valde att lämna över det till andra som hade mer kraft och nya idéer om hur det skulle bli i framtiden där.

Min nya studio med Tigerkvinnan och "Days of Future passed" under utveckling. 

Och så mitt nya ställe, att komma tillbaka till min uppväxt, nästan i både tid och rum, det känns som mycket bara varit stillastående under dessa femtio år jag varit på utflykt från mitt eget bo.

Det är som att komma tillbaka till ursprunget och jag träffar människor som jag kände då, som kände mina föräldrar och det är ganska spännande. Att åter komma tillbaka till det lokala och återknyta till hemtrakterna.

I en dokumentär med konstnären Botero säger han att för att något ska kunna bli universellt måste det också ha lokal förankring och det tyckte jag var riktigt intressant iakttagelse och sätt att se det. Så känns det just nu och det är från detta jag går vidare.

Days of Future Passed, 130 x 180 cm, olja på duk. (Pågående arbete.) 

Days of Future Passed, 130 x 180 cm, olja på duk. (Pågående arbete. Några timmar senare svart/vit) 

Days of Future Passed, 130 x 180 cm, olja på duk. (Pågående arbete.)

Days of Future Passed, 130 x 180 cm, olja på duk. (Några dagar senare.)